Har du en receptsamling där du sparar smaker från tidigare generationer? Kanske är det där din berättelse gömmer sig.
Jag ärvde ingenting efter min mamma. Jag skulle kunna skriva så, och det skulle vara sant i strikt juridisk och ekonomisk mening. Det fanns inget kapital, inga fastigheter, ingen dyrbar konst och inga smycken av större värde.
I vidare mening (eller kanske djupare?) ärvde jag ändå en hel del av min mamma. Till exempel läslust och språkintresse.
Jag fick också med mig några av hennes recept. Bland annat köttfärsrullen som hon bjöd på första gången hon träffade min blivande man. Och chokladfudgen som jag nu står och vispar varje jul. Hon har gjort anteckningar i marginalen som trotsar instruktionerna i ursprungsreceptet.
Smaker som tidsresa
När svärföräldrarna gav mig bär häromdagen kom jag plötsligt ihåg mammas rysligt goda vinbärskaka. Jag bläddrade i receptpärmen och där var det! Jag hade skrivit av och sparat. Smaken av kakan var som en tidsresa.
Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag det arv som saknar ekonomiskt värde. Det arv som hjälper oss att bli en del av ett sammanhang och länkar ihop generationerna. Kanske kommer någon av ungarna en dag att stå och vispa fudge till jul.
Hitta din berättelse i arvet
Om du söker din berättelse kan det till synes värdelösa arvet visa sig vara guld. Gå igenom kartongerna på vinden, rota i lådor och skåp. Har du fått ärva fotografier, anteckningsböcker, kartor, julpynt eller kantstött porslin? En leksak, en filt eller ett trasigt luftgevär? Förr eller senare kommer du att stöta på något som sätter igång fantasin.
Finns det kanske en berättelse gömd i din receptsamling?
Jag skäms lite att jag inte sparade fler dagböcker efter mamma. Det var många kartonger. Det är ett problem var man skall förvara allt när man är trångbodd. Många minnen skall samsas i trånga vindsutrymmen. Jag brukar försvara mig med att en del av kommentarerna i dagböckerna var av typen – Det har regnat hela dagen. Jag får gå och handla imorgon istället och inte som jag hade tänkt, idag. Nog så intressant om någon av barnen hade blivit meteorolog. Nu blev det inte så
Nej, en vanlig människas vardag är sällan fylld av storslagna äventyr. Ett sådant liv blir ett äventyr på ett annat, men ändå vackert, vis. Som du säger kan det vara omöjligt att spara allt. Men om jag förstår det rätt har du ändå tillräckligt för att veta hur hon skrev.
Vilken fiffig idé att rota bland smått och gott bland osorterat ”skräp” på vinden och garaget. Kanske hittas en Madeleinekaka? Och då kan spaningen efter den tid som flytt ta sin början.
Haha! Jag gissade att du skulle dra paralleller Madeleinekakan.