Novellisten Christian Munthe har skrivit nio berättelser om människor i kamp med samtid och omvärld.
• Du kommer med en ny bok i år. Vad kan du berätta om den?
– Den heter Rejäl polsk frotté och kommer ut på Thorén & Lindskog förlag tidigt i höst. Det är en novellsamling med nio rätt så olika berättelser. När jag skickade runt manuset beskrev jag den så här:
– Olof Palme åker till Moskva tio år före mordet. Kineserna far till Vännäs. Barnen tar till våld av kärlek till hembygden. Katty och Leszek delar taxi genom kommunismens natt. Tjugofyra år efter sista dansen väcks Alice av mobilens surr. Från Västerbotten till Warszawa. Från sjuttiotalets skärgårdsidyll till nittiotalets Stockholm. Från Svedmyra till småstaden. Från vårdcentralen till apoteket. Från Vintergatan till livet efter döden. Nio berättelser om människor i kamp med samtid och omvärld. Men mest med sig själva, vad de gör mot andra och vad andra gör mot dem.
– Mina noveller är ganska långa, ibland så drar de mot kortromaner, så boken är på drygt 300 sidor. Ämnena för berättelserna är genomgående sammansatta och flerskiktade med både utmanande idéinnehåll, komplexa, djupgående karaktärsteckningar och överraskande handlingsutvecklingar.
– Plotterna skiftar mycket – från en åklagares besvär att säkra bevisning mot en kvinnlig pedofil, över en äldre mans besvär med förstoppning, sjukvård och brodersvek, märkvärdiga händelser i Västerbottens inland eller Polen, till helt vardagliga men skrämmande sommarlovsdagar i badorter på sjuttiotalet och framtidsvisioner om hur tekniken sviker människans drömmar och vad vi då tar oss till. Och mycket annat.
• Hur gick det till när du började skriva?
– Jag började skriva skönlitterärt som tonåring, inspirerad av litteratur jag själv läst och gripits av. Kom ganska långt och hade ett romanmanus som gick långt i lektörsgranskningar på förlag och som nog med en del bearbetning kunnat gå i mål. Men då hade jag samtidigt börjat mina doktorandstudier i filosofi, så jag lade det åt sidan.
– Sedan tog jag upp det skönlitterära skrivandet igen för knappt tjugo år sedan, då jag kände att jag åter hade plats för det i livet, och det var så himla kul att jag sedan fortsatt. För drygt tio år sedan bestämde jag mig för att satsa helt på noveller, då allt jag skrev blev så mycket bättre och mer personligt och originellt i den kortare formen, och sedan tog det cirka tio år innan min debutbok Utsikter kom ut 2022 (på Alhambra förlag), även det en novellsamling.
• Du är också filosof. Hur påverkar det ditt skönlitterära skrivande?
– Det är rätt så sammansatt, jag påverkas betydligt mer av all litteratur jag läst och all erfarenhet jag skaffat mig genom livet och åren än mina filosofikunskaper. Den kanske viktigaste lärdomen är att både filosofi och litteratur blir sämre av att försöka driva filosofiska argumentationer, analyser och teser i skönlitterär form. Däremot kan filosofin ge idéstoff som det funkar att spinna en historia kring, exempel på det finns i några noveller i både Rejäl polsk frotté och i min förra bok.
– Ibland kan en karaktärs egna filosofiska funderingar vara en bra grej för att ge en berättelse fler skikt för läsaren att reagera på och fördjupa en karaktärsgestaltning, det finns också lite grand i den nya boken. När man ”kan” filosofi på det sätt som jag går det också att ”gömma” filosofiska mysterier, frågor eller teman i en berättelse, så att de aldrig sägs ut eller ens antyds, medan berättelsen ändå kan få läsaren att börja grubbla över dem – det är nog det sätt att bruka filosofin i skrivandet som jag använder oftast.
– Men mest av allt bygger jag mitt skrivande på att hitta starka, gärna finurliga historier och engagerande, mångbottnade karaktärer – annars blir det inget roligt att skriva, och urtrist att läsa!
• Har du någon särskild skrivrutin?
– Ja, eftersom jag jobbar heltid med konstant mycket att göra koncentrerar jag mitt skrivande till tidiga morgnar, vardag som helg. Efter frukost, under 1–2 timmar med massor av kaffe. Sedan borstar jag tänderna och kliver in i yrkesrollen! Det är inte så lång tid, men väldigt effektiv tid.
• Vad skriver du just nu?
– Just nu arbetar jag på ett romanmanus, mitt första som jag tycker att det är något med sedan det jag övergav som ung. Arbetsnamnet är Övertagandet, men var det landar återstår att se. Det är en spekulativ futuristisk historia om en ett land inte olikt vårt som genomgår en dramatisk politisk förändring, vilket skildras ur några olika människors perspektiv som alla haft små men väsentliga roller i denna process och som i sin tur ger läsaren inblick i många olika människoöden.
– Historien är en sorts ”prequel” till novellen Medborgare Roskow i min förra bok, och den Robert Roskow som där begravdes är nu en högst levande och betydande karaktär.
– Manuset var från början en av mina längsta novellutkast i den nya boken, men en lektör/redaktör jag anlitat pekade på stora svagheter som skulle kräva väsentlig utvidgning och en helt ny tråd med eget berättarperspektiv och egen huvudkaraktär. Så då lyfte jag bort den från utkastet till Rejäl polsk frotté, som då också blev mycket tajtare.
– Vi får se hur det utvecklar sig, men jag hoppas ha ett första utkast att cirkulera bland mina närmast betrodda läsare sent i höst. Det blir ingen lång roman, men en roman blir det.
• Hur får du dina idéer?
– Det här var den absolut svåraste frågan! Jag har inget bra svar, faktiskt. Många gånger dyker de upp eller växer fram helt enkelt genom att jag skriver, då ofta utifrån en idé om en karaktär som jag skriver för att utveckla och då upptäcker en historia för. Andra gånger är det helt enkelt en bra titel – så var det faktiskt med titelnovellen i Rejäl polsk frotté!
– Sedan kan det vara någon situation eller person jag hör om eller observerar och omedelbart ser att det där kan man spinna en story utifrån! Kanske är det lättare att förklara hur jag känner igen idéerna som dyker upp – alltså att de är bra idéer. Det är som en sorts märklig svindel där jag sugs in i fantasier och bilder och scenerier så att jag omedelbart anar en sorts helhet. Så fort jag känner så vill jag bara släppa allt annat och börja skriva innan jag glömmer!
– Sedan, när historien och karaktärerna är på plats och jag skriver för att få ihop allt kommer detaljer och annat ofta från sånt jag varit med om, hört, eller råka känna till och låter ingå som småbitar i en större hopfantiserad berättelse.
• Finns det något eller några teman som återkommer i dina texter?
– Våld och flykt och framtid och människors gränser och val är onekligen återkommande. Jag skriver ju ingen action (långt ifrån!) men de andra tre temana kommer ofta fram i berättelser som direkt eller indirekt gestaltar hur människor förhåller sig och kan förhålla sig till våld, både på ett vardagligt och på ett politiskt plan.
Böcker av Christian Munthe
- Utsikter (2022)
- Rejäl polsk frotté (2024)
Fler intervjuer
Anneli Jordahl: ”Jag varnar strängeligen för att ha sju huvudpersoner”
Helene Rådberg: ”Jag styrs av en sorts intuitivt skrivande”
Balsam Karam: ”Det är viktigt att varje text hittar sin form”
