bra berättelser

Bra berättelser behöver en utsiktsplats

Konsten att skriva bra berättelser handlar ofta om att lyfta det välbekanta till en ny nivå.

Häromveckan gick jag upp till grannöns högsta punkt. Därifrån har man utsikt över skärgården i alla väderstreck. Jag såg min egen ö uppifrån och på håll. Den såg ut som en miniatyr med små små hus på klipporna och små små fartyg i hamnen. Jag fick överblick och distans till den miljö som är min vardag.

Vi människor söker oss gärna till utsiktsplatser eftersom perspektivskiftet ger oss nya tankar och känslor. Av samma anledning behöver du en utsiktsplats när du skriver.

Kanske har du någon gång fått rådet att gräva där du står och skriva om det du känner till. Särskilt på sociala medier är en stor del av poängen att skapa innehåll av sina egna erfarenheter och kunskaper. Och för den som vill skriva skönlitterärt kan det vara bra att inför ett första romanprojekt avstå från komplicerad research. 

Ändå kan det visa sig vara en utmaning att gräva där man står. Just för att det är svårt att verkligen få syn på sin egen vardag.

Skifta perspektiv

För att det du berättar om dig själv ska bli intressant för andra måste du hitta ett sätt att betrakta ditt eget liv uppifrån och lite på håll. Du behöver upptäcka mönster och hitta den röda tråd som binder samman vardagsmyllret till något meningsfullt.

Bra text och bra berättelser har ofta det gemensamt att de lyfter det välbekanta till en ny nivå.

Så nästa gång du berättar något om ditt eget liv, försök hitta en utsiktsplats. Hur skulle detta se ut om du betraktade det uppifrån och på håll?

Detta är några av mina viktigaste utsiktsplatser för bra berättelser:
  • Läsa facklitteratur.
  • Skriva morgonsidor.
  • Samtala med nya människor.

Behöver du nya perspektiv på din text? Ett textsamtal hjälper dig vidare. Skicka ett mejl så tar vi det därifrån!

Läs mer

Gör en skrivsprint för att komma igång!

1 reaktion på ”Bra berättelser behöver en utsiktsplats”

  1. Leif Strandberg

    Vilken fin bild. En ö betraktar en annan ö.

    Jag tänker på PO Enquist (ständigt denne PO) som hela tiden återkom till detta med utsiktspunkter, utgångspunkter, tyngdpunkter, mittpunkter, punkter och rörelser.

    ”Man måste hitta en punkt varifrån man betraktar skeendet…” s 123 Kartritarna.

    Jo, hittar man en sådan punkt öppnar sig nog ett flöde. Tror jag. Hoppas jag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.