Gertrud Hellbrand

Gertrud Hellbrand: ”Läsaren ska känna att författaren har uttrycksmedlen i sin hand”

Gertrud Hellbrand är aktuell med tredje delen av en deckarserie som utspelar sig bland hästfolk.

• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok?

Röd hibiskus, som kom ut i våras, är tredje delen i Östgötasviten – en deckarserie som utspelar sig bland hästfolk på östgötaslätten. Den handlar om polisen Sanja Soliman som letar efter en försvunnen familj, samtidigt som hon söker efter sin pappa, som gått under jorden efter mordet på hennes mamma. Jag har tidigare skrivit vanliga romaner, så att prova deckargenren har varit både intressant och roligt.

• Hur gick det till när du började skriva?

– Redan som barn älskade jag att berätta historier, först muntligt, sedan som tecknade serier, noveller och dagböcker. Jag växte upp i ett hem med böcker och i skolan var jag slapp i de flesta ämnen, utom svenska och bild. Skrivandet har sedan tidig ålder varit en självklar del av mitt liv.

• Har du någon särskild skrivrutin?

– Jag börjar arbetsdagen med att läsa igenom och redigera det jag skrev igår. Då kommer jag snabbt in i texten på nytt och kan fortsätta att skriva. Ja, att redigera är ett bra sätt att lura sig själv in i texten, ifall det känns trögt. Det finns alltid något att ändra, och plötsligt är man igång och skriver.

– Att dricka kaffe och ta pauser i form av promenader eller att hänga tvätt är också bra. Jag skriver några timmar på dagen när jag är som piggast, sedan kan det bli mer puts och redigering på kvällen, om jag har tid.

• Du jobbar också som lärare i kreativt skrivande. Vilket är det vanligaste misstaget bland aspirerande författare?

– Kanske att underskatta vikten av just redigering? Det spelar ingen roll hur bra idén eller historien är om inte hantverket sitter. Jag brukar säga att sjuttio procent av jobbet med en roman handlar om att få texten läsbar – och njutbar. Ändra om, flytta och putsa, tills alltihop klarnar och flyter. Först då kommer berättelsen fullt ut till sin rätt. Det är samma sak om du skriver poesi. Ingenting får kännas godtyckligt. Läsaren ska känna att författaren har uttrycksmedlen i sin hand och verkligen menar varje ord.

• Vad skriver du på just nu? 

– Jag har flera projekt på gång samtidigt. Den stora utmaningen är en självbiografisk skildring som handlar om skrivande och sorg och krisen jag gick igenom när min pappa drabbades av en elakartad hjärntumör.

• Var hittar du inspiration?

– När jag skriver på en roman suger jag i mig allt möjligt från omvärlden som processas och kan bli en del av berättelsen. Litteratur, musik och film inspirerar såklart, och möten med verkliga människor, djur, landskap, väderlekar, sinnesstämningar och dofter.

– Just i skrivfasen, när jag bygger mina historier, är jag som ett fångstnät som vad som helst kan fastna i. I svåra livsfaser kan skrivandet bli en fristad, något att fly till. Jag slutar sällan skriva helt, mer än ett par månader då och då.

• Finns det något eller några teman som återkommer i dina berättelser?

– Det är svårt att skaka av sig sina eviga teman, tycker jag. De tenderar att återkomma, även om man kanske tänkt förnya sig. I mitt fall är det mycket landsbygd, djur och natur, och mänskliga släktband och relationer. Jag skriver nästan alltid om sexualitet och maktförskjutningar också, oavsett genre. Om kvinnor som är både starka och svaga.

Böcker av Gertrud Hellbrand

  • Vinthunden (2004)
  • Scenario X (2008)
  • Veterinären (2014)
  • Satyricon (2018)
  • Dragoner (2021)
  • Svinskytten (2022)
  • Röd hibiskus (2023)

Fler intervjuer

Hedvig-Christina Hell: ”Skrivandet är ingenting jag har valt, det är mitt sätt att leva”
Lina Arvidsson: ”Man får acceptera att det inte finns tid till alla idéer och utkast”

Gratis guide som gör dig till en starkare skribent!




Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *