Martin Engberg menar att den som skriver måste läsa mycket för att hitta sitt eget uttryck.
• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok?
– I Den röda pojken dör ett barn efter att ha blivit jagad av en man i en bil. Händelsen är slutpunkten på en rad händelser som hakat i och påverkat varandra. Dels skildras tiden före olyckan som sker på 80-talet, dels hur det som hänt lever kvar trettio år senare i några av dem som var med om den.
– Det är en roman som ser ganska olika ut i sina delar, och skildrar flera perspektiv med röster som skiljer sig åt från varandra. På ett ställe talar även den döda pojken själv.
• Hur gick det till när du började skriva?
– Jag tror att lusten till litteraturen kommer ur läsningen, inte skrivandet, i första hand. Mamma läste alltid för mig och min bror innan vi började läsa själva. Jag hade alltså tidiga upplevelser av läsning – att det var något med böckerna. Och vid någon punkt kände jag – när jag läste vissa saker – att det där vill jag också kunna göra. Jag vill svara på det, men på mitt eget sätt. Ge mig in i samtalet så att säga.
– Sen rent konkret höll jag i trettonårsåldern på med datorer, försökte lära mig programmera, och det gör man ju också med ett språk, men med litteratur når du ju rakt in i huvudet på läsaren. Du behöver inte gå via skärmen. Ett tag höll jag också på och skrev låttexter till uselt gitarrspel (vilket jag insåg att det var) så jag övergav gitarren och gick helt över till texten.
• Har du någon särskild skrivrutin?
– Jag har en återkommande dröm om att kunna ha det i framtiden. Men eftersom jag har massa uppdrag för mitt levebröd går det inte i praktiken att skriva varje dag. Helst skriver jag på förmiddagen, när jag kan. Då är jag klarast i skallen.
• Du jobbar också som skrivkurslärare. Vilket är det vanligaste misstaget bland aspirerande författare?
– Hm, alla börjar ju någonstans. Det tar tid. Ett misstag är att läsa för lite. Skrivandet måste komma ur kärlek till litteratur för att bli bra. Viljan till att utrycka sig behöver också finnas, men om det är det enda du har räcker det inte. Tror jag. Om du inte både tycker om att läsa och skriva och vill vara i den dialogen tror jag att det blir svårt att skriva något annat än generiska texter. Du blir mer en kopia av andra ju mindre du läser.
– Du behöver också försöka leta efter det egna uttrycket. Men det finns där, det finns det alltid. Det gäller bara att inte motarbeta det.
• Vad skriver du just nu?
– Nu arbetar jag på en roman som antagligen kommer att heta Allätaren och är planerad att komma ut i vår. Den handlar om en man som levt hela sitt liv med sin mor. Efter hennes död dyker hans brorsbarn upp på gården där huvudpersonen har sitt snickeri. Brorsbarnet har en ung familj med ett litet barn, och de är alla veganer. Som i en nyck bestämmer sig huvudpersonen också för att bli vegan, och det förändrar hans liv, men kanske inte på det sätt som han tänkt sig.
– Men just nu undrar jag hur jag alls ska hinna bli klar med den …
• Var hittar du inspiration?
– I läsning. I saker jag ser. Saker jag tänker på. Inspiration är inget jag letar efter. Det jag letar efter är tid och ro att skriva.
• Finns det något eller några teman som återkommer i dina berättelser?
– Ja, antagligen, men det svarar andra bättre på. Den röda pojken och den kommande Allätaren kretsar på ett sätt runt moraliska frågeställningar. Och om hur vi ska leva våra liv. Vilken skada vi riskerar att göra andra eller oss själva genom det sätt vi lever på.
– I Nationalencyklopedin på nätet finns en liten artikel som säger att mitt författarskap innehåller återkommande reflektioner om vad som är normalitet, eller något liknande.
– Det låter fint. Det hoppas jag stämmer, men jag är inte helt säker på den saken. Kanske var det främst de tidiga böckerna.
Böcker av Martin Engberg
- Tecknen runt huset (novellsamling, 2006)
- Stjärnpalatset (roman, 2010)
- Ta skada (roman, 2013)
- En enastående karriär (roman, 2017)
- Den röda pojken (roman, 2021)
Fler intervjuer
Gertrud Hellbrand: ”Läsaren ska känna att författaren har uttrycksmedlen i sin hand”
