Helene Rådberg: ”Jag styrs av en sorts intuitivt skrivande”

Ivar Lo-pristagaren Helene Rådberg har skrivit om kvinnorna i Frälsningsarmén.

• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok?

– Romanen Kvinnorörelse tar avstamp i den tidigaste Frälsningsarmén som 1884 kom till Norrköping. Frälsningsarmén anlade där sin eld som de själva uttryckte det. Och staden var en av de första städerna i Sverige där Frälsningsarmén inrättade en kår.

– Min mormorsmor Hilda var en av de som gick med. Hilda hade som trettonåring börjat arbeta i Norrköpings textilindustri. Redan som tjugoåring har hon gått deras krigsskola och är officer. Hon skickas i rasande takt till nya platser för att öppna nya kårer.

– I Frälsningsarmén var det tillåtet för kvinnor att predika. Slutet av 1880-talet är en fascinerande tid då Frälsningsarmén och socialismen nästan går sida vid sida i sina försök att lindra det armod de flesta människor i städernas stora myllrande arbetarklass lever i.

– Hilda och hennes bror Axel är båda brinnande engagerade i de båda rörelserna. Hilda blir en av de första kvinnliga kaptenerna i Frälsningsarmén och Axel går in i socialdemokratin.

– Efter att ha blivit hotad av fängelse som ansvarig högsta officer i Falun, Frälsningsarmén hade haft offentligt möte efter 20.00 vilket var förbjudet i stadens ordningsstadga, lämnar Hilda Frälsningsarmén och under de tio år som följer föder hon sju barn och bor sedan med sin familj i Gävle som vid den tiden var Sveriges andra största arbetarstad, tätt efter Norrköping,

– I Gävle som den andra delen av boken handlar om är hon 1903 med och startar en av Sveriges första socialdemokratiska kvinnoklubbar. Samtidigt har hon gått från myndig predikande officer till omyndig gift. I kvinnoklubben var kvinnorna underställda männens arbetarkommun och i äktenskapet var hon underställd mannen.

– 1909 när min bok slutar har Hilda fem döttrar (varav en, Tyra, är min mormor) och två söner och det ska ännu dröja tolv år innan den allmänna rösträtten trots kvinnornas kamp.

• Hur gick det till när du började skriva?

– Det var nästan som av en slump. Jag bodde i kollektivhus i Gävle och en granne frågade om jag ville vara med i en skrivarcirkel som just skulle starta på ett av stadens bibliotek. Och efter det kom jag snabbt med på en skrivarkurs på en folkhögskola utanför Skellefteå. Sedan har jag skrivit!

• Du får årets Ivar Lo-pris. Vad betyder det för dig?

– Det priset betyder mycket då det kändes som om boken Kvinnorörelse bara försvann. Då kommer det här priset som en bekräftelse på att den tidiga kvinnohistorien når fram till i varje fall så många läsare att boken uppmärksammas med det här ärofyllda priset. 

• Har du någon särskild skrivrutin?

– Nej! Jag styrs av en sorts intuitivt skrivande och ofta när jag är ute och går kommer ord och meningar till mig som jag spelar in, som om texten söker mig. Sedan bearbetar jag förstås, skriver om och så vidare.

• Vad skriver du just nu?

– Svårt att svara på, det är mest fragment som ännu inte hittat en riktning eller ”vad de vill bli …”

• Var hittar du inspiration?

– Jag rör mig runt i min egen familjs kvinnoöden satt mot en fond av tiden de levt i, precis som jag använder min egen erfarenhet av att ha arbetat inom vård och omsorg både som sjukvårdsbiträde och fritidspedagog.

• Finns det något eller några teman som återkommer i dina texter?

– Vreden över orättvisa och kvinnors låga löner i slitsamma arbeten. Tillsammans med önskan att skriva fram min egen sönderklippta kvinnohistoria av kvinnorörelse, övergivande, arbetarklassarbeten och så vidare.

Böcker av Helene Rådberg

• Mellan henne och jag (1998)
• Hämtar mitt landskap hem (2000)
• En sorts mamma kallad (2006)
• Det gula rummets små terapistycken (2008)
• Politiken (2019)
• Mammajournalerna (2019)
• Kvinnorörelse (2022)

Fler intervjuer

Anneli Jordahl: ”Jag varnar strängeligen för att ha sju huvudpersoner”
Martin Engberg: ”Att läsa och skriva är att vara i dialog”
Gertrud Hellbrand: ”Läsaren ska känna att författaren har uttrycksmedlen i sin hand”