Frida Spikdotters debutroman om ett annorlunda föräldraskap lämnar ingen oberörd.
• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok Efter Morris?
– Svart humor och eftertänksamhet i en salig röra. Den har ingen genre så jag säger: roman. Jag vill också beskriva den som en bok med flera dimensioner, mycket utspelar sig subtilt och mellan raderna. Jag vet att den berör – att den både irriterar och väcker skratt och gråt. Det är nog det jag är mest stolt över med den. Att jag hittills aldrig mött en läsare som inte haft en åsikt. Det är stort för mig!
• Hur gick det till när du började skriva?
– Skrivandet har varit mitt yrke i snart 30 år. Det var nog inte planerat så, men jag märkte att det kommer väldigt naturligt för mig. När bloggformatet landande i mitt liv hittade jag verkligen hem. Bloggandet har jag sysslat med sen 2007 och det har blivit min absolut viktigaste och mest avgörande skrivutbildning.
– Jag fascineras fortfarande över att små svarta krumelurer på vit bakgrund kan åstadkomma storverk! Det kan förändra, beröra och väcka samhörighet mellan människor. Vackert!
– Skrivandet är väldigt kroppsligt för mig, jag känner när det stämmer. Det kan vara både frustrerande och underbart. Kanske var det dragningen till den upplevelsen som fick mig att börja och sen aldrig slutat …
• Har du någon särskild skrivrutin?
– Jag skriver på förmiddagarna och jag försöker göra det varje dag, även när det står still. Alltid händer det något när jag sätter mig ner och det är viktigt att inte förlora kontakten med texten.
– Annars är det nog väldigt böljade för mig. Jag kan ha en strategi när jag börjar, men förkastar den nästan alltid för jag vet inte alltid själv vart texten ska ta mig. En liten käpphäst som är viktig för mig är att inte planera för mycket. Jag vill överraskas och förvånas. Det tror jag sen förflyttar sig in i läsaren, på nåt märkligt vis som jag inte kan förklara.
• Vad jobbar du med just nu?
– Nu skriver jag på min nästa roman. Parallellt med det coachar jag andra som skriver och håller workshops i storytelling och kreativt skrivande – både själv och i samarbete med andra.
– För ett år sen startade vi förlag. Det var inte meningen att vi skulle ge ut andra författare men så kom ett manus som var så underbart att vi inledde ett samarbete. Så snart är jag tydligen förläggare också!
• Var hittar du inspiration?
– Det varierar nog en del beroende på var jag befinner mig. Men jag skulle säga att samtalet med andra människor är det som allra mest triggar mig. Musik är viktigt. Och trädgården under alla årstider.
– Eftersom skrivandet är väldigt fysiskt för mig är platsen ganska viktig också. Det måste kännas rätt! Självklart läser jag mycket också, men det blir nog snarare en omedveten inspiration. Jag samlar på ord och försöker vidga mitt språk, försöker att inte välja de enkla vägarna, krånglar gärna till det. Det finns en inspiration i omvägen, har jag märkt. Det öppnar upp.
• Finns det något eller några teman som återkommer i dina berättelser?
– Föräldraskapet. Och dragningen till att beskriva de stora frågorna i det lilla, i det konkreta. Att se mönster som upprepar sig i det stora obegripliga – och det vardagliga. Dit återkommer jag ständigt, märker jag. Steka pannkakor och tänka på döden, liksom. Det är ju så livet är. Jag vill vara på jorden och försöka spegla alla våra mänskligheter i det som finns omkring oss.
– Föräldraskapet, för mig, är komplext och fyllt av tabun och jag tycker om att utmana de ramarna. Sen är distansen viktig för mig. Den svarta humorn. Inte sätta skrattet i halsen, utan snarare låta det bryta igenom och skingra sorgen och smärtan – utan att ducka för att den ständigt är närvarande i våra liv.
• Vilket är ditt bästa tips för att nå ut med en bok till läsarna?
– Att vara stolt över det man åstadkommit! När man är det, genuint, så blir det lätt att prata om sitt verk med passion och kärlek. Och vågar man prata om det, så vågar man också synas och ta plats i sociala medier, ta kontakt med människor, säga ja till att medverka i olika sammanhang.
– Rent konkret så tror jag på det som alltid fungerar (jag har ju jobbat med kommunikation i hela mitt yrkesverksamma liv): att bygga mänskliga relationer. Och ha fantasi och tålamod. Det tar tid! Men är man dedikerad så blir det en längtan, inte en strävan.
Böcker av Frida Spikdotter
- Konsten att överleva (bloggen i tryckt format, 2010)
- Det sjunde året (självbiografisk kortroman, 2017)
- Efter Morris (debutroman, 2022)
Fler intervjuer
”Ha en tydlig målgrupp och marknadsför dig där den finns”
När jag läste intervjun med Frida Spikdotter kände jag direkt att boken ”Efter Morris” vill jag läsa.
Nu är de.n läst. Den grep verkligen tag i läsaren, i alla fall i mig. Jag kan riktigt se Alex framför mig, hennes ilska och tvärighet. Men så finns det något mer. Och varför är hon så bitsk och ofta riktigt elak.?
Morris som nio tio åring blir placerad hemma hos denna Alex. En gemenskap uppstår, en vänskap som blir allt starkare även om Alex hela tiden värjer sig.
Jag har både skrattat, gråtit, förfasats, hållit med, velat ingripa och till sist bara önskat att måtte det gå vägen.
Tack för tipset!
Åh, vad kul att du också har läst och tyckte om ”Efter Morris”. Du sammanfattar så bra på slutet alla känslor man går igenom under läsningen.😅