Balsam Karam

Balsam Karam: ”Det är viktigt att varje text hittar sin form”

Balsam Karam är bibliotekarie i själen och kan inte skriva om hon fryser.

• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok Singulariteten?

– En roman i tre delar som försöker tematisera sorg, förlust och ärvda trauman. Det är en rätt extrem bok sett till vilka kriser karaktärerna går igenom och hur de hanterar dem.

– I romanen fläker en slags bottenlös förtvivlan ut sig och påverkar allt på ett sätt som jag tror och hoppas är ovanligt i den verkliga världen. För mig hör romanen väldigt mycket ihop med min debut Händelsehorisonten och jag tänker på dem som tillhörande en trilogi.  

Singulariteten är också en roman som experimenterar en hel del med form. Varje del ser språkligt och formmässigt annorlunda ut och har ett mer eller mindre poetiskt tilltal. För mig är det över lag väldigt viktigt att varje text hittar sin form, varpå jag lägger väldigt mycket tid och arbete på att finna den formen.

• Hur gick det till när du började skriva?

– Jag halkade in på skrivandet av en slump. Som ung ville jag bli konstnär och astronom och kämpade hårt med det. Jag studerade naturvetenskaplig linje på gymnasiet och målade på fritiden, långt in på nätterna.

– Vid ett tillfälle skulle vi skriva in oss på några valbara kurser. Som vanligt valde jag en i astronomi och som vanligt var vi för få sökanden, varpå kursen lades ned. Istället fick jag mitt andrahandsval, en kurs jag inte kunde minnas att jag kryssat i och som jag inte alls kände mig sugen på att gå: kreativt skrivande.

• Du är också bibliotekarie. Var det ett självklart yrkesval?

– Också bibliotekarieyrket halkade jag in på. Många viktiga personer i mitt liv studerade på bibliotekarieutbildningen samtidigt som jag studerade på skrivarskolor och litteraturvetenskap. Vi följde varandra noga, och som folkbiblioteksälskare var det självklart för mig att fråga och veta om deras utbildning och sedermera yrke.

– En dag började jag som timvikarie på ett bibliotek där min bästa vän arbetade. Därefter var jag helt enkelt fast. Jag är bibliotekarie i själen och kommer alltid att vara en förkämpe för biblioteken.

• Har du någon särskild skrivrutin?

– Jag gör mitt bästa för att vänja mig av med rutiner som skulle kunna begränsa mitt skrivande, med målet att ha ett skrivande som kan fungera överallt och vid vilka tider som helst. Jag tror jag gör det eftersom jag vuxit upp under tumultartade omständigheter, krig och flykt, och att det för mig är viktigt att ha ett skrivande som klarar av också de svåraste förhållandena.

– Ärligt talat går det än så länge inte jättebra med målsättningen. Jag skriver exempelvis nästan enbart på datorn och vill gärna börja dagen med att skriva. Jag lyssnar väldigt ofta på ett särskilt stycke kurdisk musik och måste ha något (helst kaffe) att dricka. I övrigt gör det lite detsamma var jag befinner mig, så länge jag inte fryser. Om jag fryser blir kylan det enda jag tänker på.

• Vad skriver du just nu?

– Jag skriver på det jag hoppas ska bli sista delen i min trilogi. Det är en lite vild och livsbejakande text som handlar om arbete, solrosor och kärlek. Och rymden såklart.

• Hur får du dina idéer?

– För mig är skrivandet en undersökning och jag skriver framförallt om det jag funderar på och vill veta mer om. För det mesta vill jag veta mer om sådant som är svårt och smärtsamt och hur man som skrivande person kan närma sig det svåra utan att reproducera eller förminska det.

– Jag famlar alltså väldigt mycket i mörker och ägnar mycket tid åt att reda ut i det dunkla, bland annat genom att hela tiden hålla igång ett metaskrivande – texter som handlar om det jag vill skriva om men som i sig inte är skönlitterära eller platsar i romanen.

• Finns det något eller några teman som återkommer i dina texter?

– Jag tror att solidaritet återkommer, liksom några av de största motsatserna till det: krig, förstörelse, deportation och rasism. Sedan är jag ju besatt av sådant som asfalt, barn, bilar, damm, dis, havet, hundar, katter, mammor, palmer, solen och stenar – de återkommer så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen.

Böcker av Balsam Karam

  • Händelsehorisonten (2018)
  • Singulariteten (2021)

Fler intervjuer

Anneli Jordahl: ”Jag varnar strängeligen för att ha sju huvudpersoner”
Martin Engberg: ”Att läsa och skriva är att vara i dialog”
Helene Rådberg: ”Jag styrs av en sorts intuitivt skrivande”

Gratis guide som gör dig till en starkare skribent!




2 reaktioner på ”Balsam Karam: ”Det är viktigt att varje text hittar sin form””

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *