Anneli Jordahl är som smartast på morgonen och skriver alltid in ett bibliotek i sina berättelser.
• Hur skulle du själv beskriva din senaste bok Björnjägarens döttrar?
– En vildmarkssaga om sju systrar inspirerad av Aleksis Kivis klassiker Sju bröder från 1870.
• Hur gick det till när du började skriva?
– Jag kände stor lust när jag kommit på idén att välja en klassiker och skriva in den i nutiden. Pröva vad som händer när jag placerar flickor i scener med björnjakt, superi och slagsmål. Tänkte att nu ska jag öppna alla spjäll och låta den ”heliga galenskapen”, som premieras i den finländska kulturtraditionen, sippra in i språket och berättelsen.
– Men när jag väl satte i gång förstod jag hur mödosamt det skulle bli. Sju vilda huvudpersoner som alla är i fokus nästan hela tiden! Jag började med att skriva en novell om varje syster för att lära känna henne. Drömmarna, vad de gillar och ogillar, egenheter och vad de innerst inne tycker om sina syskon.
– När jag håller föredrag på skrivarskolor om arbetet med romanen har jag strängeligen varnat deltagarna för att ha sju huvudpersoner. De tricksar och villar bort en. Man blir helt enkelt svårt utbränd.
• Har du någon särskild skrivrutin?
– Tidig morgon gäller. Världen är tyst och mild. Mina tankar är glasklara. Jag är helt enkelt som smartast på morgonen. Jag har skrivit om mina vanor i essäboken Orm med två huvuden. När jag var i en eldig fas med mina döttrar gick jag upp klockan tre. Där jag befinner mig nu skriver jag vid sex.
• Vad skriver du just nu?
– En roman som utspelar sig i Jämtlands fjällvärld, strax intill gränsen till Norge, under andra världskriget.
• Var hittar du inspiration?
– Det kan vara tillståndet i världen, släkthistorier och historiska kvinnoöden. Jag tycker om att sitta i arkiv, fördjupa mig i historia. Söka svar på komplexa frågor som hur det kommer sig att just Sverige blev världens mest jämlika land. Vi var det kring 1980, därefter har landet blivit alltmer socialt skiktat.
– När jag var ung blev jag inspirerad av film, ville skriva filmiskt. Numera är det konsten som ger mig impulser att vilja tänka och skriva.
• Finns det något eller några teman som återkommer i dina texter?
– Ensamhet, bildningstörst, maktförhållanden, social utsatthet. Kvinnors strävan efter att räknas som fullvärdiga samhällsmedborgare.
– Jag skriver alltid in ett bibliotek, även när romanen tar plats i vildmarken.
• Du är också litteraturkritiker. Vad är det svåraste med att tycka till om andra författares böcker?
– Jag blir alltmer obekväm i den rollen, att nagelfara mina kollegors verk. Ena dagen bödel, nästa dag offer. Kulturkretsarna är dessutom små, folk känner varandra. Recensioner kan vara förtäckta hämndeakter eller inställsamma. Det är svårt att stå fri. Det här beskriver jag i Orm med två huvuden.
Böcker av Anneli Jordahl
- Augustenbad en sommar (2012)
- Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona (2015)
- Som hundarna i Lafayette Park (2017)
- Orm med två huvuden (2019)
- Björnjägarens döttrar: en berättelse om sju systrar (2022)
Fler intervjuer
Martin Engberg: ”Att läsa och skriva är att vara i dialog”
Gertrud Hellbrand: ”Läsaren ska känna att författaren har uttrycksmedlen i sin hand”
